Ni vet när allting bara faller på plats? När det man jobbat för i flera år, gått i skolan för, slitit för, tagit hårda smällar för, plötsligt bara händer?!
Det är som i reklamen, plötsligt händer det!
Det är svårt att beskriva hur det känns, som att man vill skrika av lycka fast man bara sitter tyst med sockerdricka i magen.
Jag tror ingen som inte varit med hela vägen riktigt kan förstå hur mycket jag velat just det här. Men det finns en del som stått ut med mig när jag fått nej och de som tröstat och hjälpt till och blir glada för min skull nu när det går bra.
Tack snälla ni för det!
Idag ska jag jobba, har inte mindre än fem beställningar att hugga tänderna i, ska bara på loppisrunda först!
