Jag är förkyld deluxe.
Iförd kofta, stickade benvärmare och mössa sitter jag här och tycker ofantligt synd om mig själv.
Jag vill för en sekund bo i Stockholm, kunna gå utanför dörren, köpa en kaffe och sen strosa ner på gatorna å gå mitt vanliga Stockholmsvarv som jag brukade gå när även jag bodde där. I den här stan blir det inte mycket strosande.
Varför är det ingen som kommer med godis och varm saft till mig?
Dumma Småland.