Mitt liv känns som ett konstant ”hela havet stormar” man ska alltid skynda, stressa och hålla koll för att få en stol att sitta på i slutet så man inte blir utan.
När jag köpte en mp3 spelare i lördags frågade hon i kassan om min adress för garantin och jag visste inte var jag bodde. Det slutade med att jag sa min mammas adress, trots 25 år och längesen jag bodde där.
Jag vet inte vilken stad jag pratar om när jag säger hem längre.
Karlstad är det inte, det är min gamla stad, värnamo är det inte heller och det är inte Varberg just nu.
Jag kanske är hemlös med två lägenheter?
Jag vill hem. Var det nu än må vara.
(bild lånad härifrån)
