Angående hästarna i tidigare inlägg, den översta är absolut finast och den undre hade jag lite svårt för till en början.
Den lilla spretande frisyren, fläcken som ser ut som ett lazy eye och öronen som gör att han ser lite bortkommen ut.
Men så tittade jag igen.
Han är lite sned, lite ful, lite vinglig, men om inte jag älskar honom kommer ingen göra det.
Därför tycker jag numera att han är den finaste hästen!
Så funkar jag, man måste ju älska den svaga, fula.
Därför min mamma hela min uppväxt va livrädd att jag skulle gifta mig med en uteliggare för att jag tyckte synd om honom.
