Jag blir så trött. Jag försöker och försöker, försöker rätta till och göra världen liiiiiite bättre och tryggare men alltid är det någon som måste försvara mannen. För det KAN ju faktiskt vara så att jag anmälde honom för att jag va bitter och arg över nått gammalt. Det KAN ju vara så att han va helt oskyldig. Det KAN ju vara så att jag ljuger.
Eller så kan det vara sant men någon måste ju försvara en äckelgubbe.
Varför händer sånt här mig? Alltid.
Jag blev inlurad i skogen av en blottare första gången när jag va elva, jag hade en lärare på gymnasiet som skickade mail om att han ville ha kroppsmålning i skolan, att han inte kunde koncentrera sig när jag hade urringat, jag hade en chef på ett jobb som undrade om jag gillade när man såg den genom jeansen, jag har sett ett flertal blottare och nu detta som grädde på moset.
Är detta verkligen så vanligt att man liksom ska ”räkna” med att det ska hända alla iallafall en gång? Eller är det bara jag som är gubbkuks-förföljd?
(ursäkta språket)
Som människa ska man väl på sin höjd vara rädd för att bli uppäten av en björn. Det är ju en logisk rädsla. Björnar äter upp folk om de är hungriga.
Men att man ska behöva gå runt och va rädd för en annan människa, det är väl ändå förjävla dumt?
Jag föredrar björnen.
