Läste Underbara Claras blogg, där hon skrev om sin mamma. SÅ himla fint och sorgligt att jag blir alldeles tårögd.
Jag kan inte ens föreställa sig hur det skulle vara att inte ha sin mamma.
Min mamma mailar mig på jobbet hela tiden, hon ringer när jag kommit hem och vi pratar säkert minst fem gånger om dagen.
Min mamma lagar mat och lägger i matlådor, hon gör sån där mat som smakar hemma, hon går på loppisar och har hela kökssoffan full med gamla tyger, hon låter mig klippa sönder det mesta som finns att klippa sönder och hon har en hel byrå full med dragkedjor, knappar, spetsar, strumpstickor och virknålar, allt prydligt ordnat med etiketter.
Hon färgade garn i sin ungdom, hon kokar saft när hon är arg och hon bakar bullar när hon vill avreagera sig.
När hon blir riktigt arg säger hon – Näe Anna! med världens snällaste röst.
Hon sorterar tvätt och viker i prydliga högar, hon tycker om får och har ett födelsemärke längst fram på näsan.
Hon skrattar så hon gråter när pappa är rolig och hon svettas under ögonen om hon äter nått surt.
Hon har vitt fint ludd på kinderna precis som mormor och hon luktar alltid lite sött, hon liksom luktar ljusrosa.
Hon provar alltid nya recept när det kommer gäster så hon kan skylla på det om det blir äckligt och hon tycker det är roligt att knipsa buskar på våren och dricka gin och tonic under björken på sommaren.
Hon är min absolut bästa kompis och det finns inget jag inte kan säga till henne. OM jag bara fick ha en människa i mitt liv skulle det utan tvekan va hon.
När jag läser Claras inlägg inser jag att jag måste ringa mamma och säga att hon är den finaste personen jag känner!
