Jag har fått dille på de här bokstäverna, Emil har redan plockat ner ”kissa här” som jag skrivit på badrumsdörren. Men min garderob är numera textad (och proppfull) och hyllan i hallen.
Igår kväll innan jag skulle sova låg jag och bläddrade i GLAMOUR. Det va ”kroppsnummer”. Man skulle bli peppad på att gilla sin kropp. Bra initiativ tänkte jag. Men ack så fel jag hade.
Jag fick lära mig att 64% går och tränar varje vecka. En siffra jag inte mådde ett dugg bättre av att veta.
Inte heller mådde jag bättre av att läsa att ALLA de intervjuat gick och tränade. Ingen som bara sa ”jag gör ingenting och tycker det är rätt gött ändå”.
Jag blev opeppad till max. La ifrån mig tidningen, petade på min runda mage och somnade. Trött över att aldrig bara få vara ifred.
Jag säger som min kompis Micke sa: Det är betydligt mer skadligt att gå runt och ständigt vara orolig över sin vikt och stressa hjärnan, än att faktiskt väga ett eller två kilo mer än man gjort förut.
Jag vill inte bli peppad att gilla min kropp. Jag vill inte bli peppad att gå och träna. Jag vill inte lära mig 101 nyttiga recept. Jag vill inte veta procentantal på hur onyttig jag nu må vara.
Jag vill bara vara.
Det är först då, jag verkligen tycker om mig själv.
