Som farbror Melker sa.
Inatt sov hela familjen Davidsson-Ileby i en 90 säng. Emil innerst, sen jag och ytterst låg Allis ihoprullad till en boll.
Kunde inte hjälpa att ligga där och le, hela lilla familjen samlad i världens smalaste säng.
Sen upp i ottan, Emil släppte av mig utanför sitt jobb. Jag fick såna där gå-i-skolan-vibbar, pappa släpper av en utanför skolan. Man måste lämna den där varma bilen, med en lugn och trygg pappa i, Ulf Lundell och stolsvärme. För att sen gå ut i det bitande kalla, disiga höstmorgon och gå in i en skola som luktar ångest och osar betong.
Fy.
Fast den här gången skulle jag bara snedda över ån, sen komma hem till min fasters hus och mötas av nybryggt kaffe, så en sådan ångest var det inte direkt.
Idag har jag flyttstädat, skurat varenda låda, torkat varenda handtag och gnott rent spiden femtioelva varv.
Då blir man helt frdig, dessutom har jag flyttat de sista grejerna.
På fredag ska jag måla om min nya ateljé.
