Klockan är fyra på morgonen och jag kan inte sova.
Mitt huvud bara snurrar för att försöka komma på de bästa lösningarna, fiffigaste looken och det som fångar ögat mest.
Jag har fått ett jobbuppdrag som inte liknar något av det jag gjort förut och det är hemskt roligt att få testa på nått annat, nått som är mer greppbart än bara vackra flickor.
Men det är också tusen gånger svårare och jag tänker ta mig tusan inte sova förrän jag klurat ut det här!
Jag tycker förövrigt att det kan bli vår nu. Jag är redan trött på vinter och kyla.
Känns som mitt liv pausat lite på sista tiden, vet inte riktigt vad det är men allting känns så trist och alldagligt.
Jag har svårt för rutiner så jag antar att det är det som stör min rytm.
Jag tycker om spontana saker, kunna bestämma själv. Men även en drömmare som jag inser att man en vacker dag måste växa upp och ställa sig i ledet om man vill klara sig.
Så jag får väl helst enkelt vänja mig vid jobbrutiner.
För även om det är fantastiskt att få säga att man är frilans, blir man också en smula trött när man hör om sina vänner som tjänar 30 000 i månaden.
Då känns plötsligt rutinerna så mycket enklare.
Den ernorma pressen på att kunna tjäna pengar på sin dröm, förtar lite av själva drömmen liksom.
Nu ska ni ha överseende att klockan är mitt i natten, att jag inte sovit på en evighet när jag skriver detta.
Men ändå.
(bilden är gjord med potatistryck och skulle vara ett av mina arbetsprover till konstfack. Men jag skickade aldrig in det. Men det var roligt at skära ut ett helt alfabet i potatis. Alltid något.)
