Härom dagen frågade jag Emil om han går runt och funderar på om han ska bli knäpp om dagarna.
Han såg mycket frågande ut och fattade inte alls vad jag pratade om.
När jag sen förklarade att jag flera gånger om dagen, varje dag, hela livet, går runt och väntar på att det ska slå slint i huvudet och jag ska bli helt knäpp och tro att jag är en apelsin eller nått, då såg han ÄNNU mer frågande ut!
Men det är sant! Det är min stora skräck i livet och jag liksom bara väntar på att det ska hända!
Jag känner mig ständigt på vippen och tror alltid att en vacker dag kommer det slå över!
Det är ju helknäppt att gå runt och tänka så och det förstår jag med, ändå gör jag det jämt.
Som om jag har mycket att göra, någon kommer in och vill se en tatueringsskiss jag glömt bort att göra, när blodet pumpar i 180 och jag blir megastressad, DÅ tänker jag alltid att ”nu händer det!”
Det gör det aldrig.
Så nu har jag erkänt mina innersta tankar, känner ni igen det eller är det bara jag som går och väntar på en explosion?
