Jag för en tyst kamp för kulturtantens återkomst! Eller hon har väl aldrig försvunnit egentligen men hon är inte särskilt inne bland folk i min ålder.
Men jag tänker stå emot trycket, för finns det nått roligare än att sätta på sig en marimekkoklänning, hitta en matchande sjal att ha i håret och skor med slejf och randiga strumpor? Nej, just det. Inget roligare.
De är skitdyra de där kulturtantskläderna och när det är rea så är det jag och 100 tanter i övre medelåldern som står längst fram i kön!
För att det är roligt att ha nått som andas kvalité, som har ränder i bästa matchningen rött och orange och det är fint att veta att om 30 år kommer min dotter älska att kolla in i min garderob och få hitta orginalklänningarna.
Sist jag handlade en chockrosa marimekkotunika så sa jag till tanten i affären att jag kommer bli en kulturtant när jag blir stor (i enbart positiv bemärkelse, för det är ju den bästa sortens tant) så blängde hon surt på mig. Det kanske är en öm tå det där med kulturtant.
Men jag tycker det är så fint, för de är så piffiga i sina limegröna glasögon, randiga ben och asymetriska frisyrer.
Jag slår ett slag för er, älskade, underbara kulturtanter!
(vet ni förresten att marimekko kommer med ett samarbete med converse nu?! Pax för ett par i varje modell!)
