Människor diskade, städade och handlade mat precis som alla andra dagar.
Människor gick promenader i vårvädret och kanske drack de en öl på kvällen.
Solen sken, jag åt hemmagjord kycklingbaguette och vaknade denna morgon i tron om att det skulle vara som vilken annan morgon som helst.
Jag satt vid vårbäcken och kastade stenar och petade med pinnar, byggde kottekor och drack kaffe ur mon amie koppar.
Precis som andra dagar, fast kanske var det ändå lite finare än alla gånger förr?
Barr i håret, hatten på sned, kall rumpa och myror innanför jeansen, som hör till på picknick.
Den här dagen var säkert inget annorlunda än någon annan, inte för andra. En lördag som vilken som helst.
Men för mig var det dagen, när mitt bland kottar, vatten och picknickkaffe, Emil gick ner på ett knä och frågade om jag ville gifta mig med honom!
Inte som andra dagar.
Inte som andra människor.
Inte som vanligt.
För nu ska jag gifta mig om ett år och jag, är inte längre som alla andra människor, för jag är förlovad med den vackraste mannen i hela världen!
