På fredag åker jag hem till Värmland och stannar en hel, lång, ljuvlig vecka!
Jag säger fortfarande ”hem” när jag ska åka dit, trots att jag bott borta i 8 år!
Jag kan tänka mig att ni är ganska trötta på mitt patriotiska tjat om att Värmland minsann är bättre än alla platser på jorden (speciellt eftersom fru Sundh tjatar om samma sak!) men det är nått visst med att komma hem. Som att det är lättare att andas, att axlarna sjunker ner och man på riktigt kan dra in luft ända in i själen.
Jag har lite flyktiga planer på att skriva en bok, inte om Värmland då såklart, men det är där jag hade satt mig för att skriva den (eller möjligtvis Öland)
Utställningen jag ska vara med på i helgen är i Karlstad men tyvärr inte för allmänheten så jag kan inte riktigt bjuda in er även om jag skulle vilja.
Resten av tiden ska jag ägna åt at sitta framför brasan med mina föräldrar och dricka glögg, ha på mig mammas hemstickade sockor (det är kallt på landet), gå ”långa promenaden” och tänka ut fiffigheter med min mor, klappa på mormors mjuka, fjuniga kinder, äta hemlagad mat, försöka klappa min gamla katt som bor på pensionat hos mina föräldrar numera, kanske svänga mina lurviga i en stad som har större utbud än Harrys, handla på monki och ge pappa en försenad fars-dagpresent.
