Jag är en extrem känslomänniska och är ofta ganska svart eller vit i hur jag mår.
Jag har haft det hiskeligt bra på sista tiden, så bra att jag alldeles glömde bort min årliga depperiod!
Men igår slog den till, som en blixt från klar himmel och jag ville bara ligga i ett mörkt rum med huvudet i kudden.
Jag ville inte till Stockholm, inte ha en egen firma och behöva bry mig om pengar varje månad, ville inte gifta mig och ville helst inte finnas till alls.
Även om sådana dagar är bedrövliga tror jag också att de är nyttiga. Rensar ut och startar om liksom.
Idag har det varit helt annorlunda, jag har varit hos min revisor, ramat in mina formexteckningar i tjocka guldramar och hämtat ut ett paket fullproppat med smink (tydligen har företagen insett att även illustratörer har ansikten)
Tack MIYO!
Så det är bara att bryta ihop och komma igen!
Den här veckan är fullspäckad:
Måndag: fixa med montern inför formex och planera hur vi ska bygga och ställa ut alla necessärer på mässan.
Tisdag: jag har färgtid hos frisören klockan sex (!!!) på morgonen för att få tillbaka mitt platina hår, sen styra upp det sista inför mässan.
Onsdag: åka till Stockholm, bygga monter hela dagen. Sen åka till Uppsala och pussa lill-Majken.
Torsdag: formexmässan!
Fredag: mer formex, sen avsluta kvällen ihop med bästa Rebecca! Längtar!
Lördag: mera mässa, hoppas ni kommer dit och säger hej! Ska försöka hålla mig på plats annars lär jag nog gå runt och klämma på allt färgglatt och fint!
Söndag: dags att åka hem till Emil igen. Förhoppningsvis med en hel hög med nya visitkort i fickan och en jätteerfarenhet rikare!
