Min garderob består till 99% av färgade plagg.
Nu när det är vår, med sopade gator och sol och nästan lite varmt blir jag om möjligt ännu mer sugen på att klä mig i färg.
Men så går man ut på stan, vad möter man? Ett hav av svarta jackor, svarta byxor, om man möjligtvis är lite vågad – mörkgrått.
Folk är rent ut sagt skittråkiga. Eller så är de bara fega, rädda att någon ser dom. För man kan ju inte sticka ut! Det vore ju förfärligt.
Jag gick och köpte ett nytt block, i min gula klänning. Det var en utflykt på max tio minuter och hann ändå höra någon viska att jag ser ut som en kyckling, folk höja blicken över att jag har så hiskeligt skrikiga kläder.
Trist.
Kanske har man svart för att man ser smalare ut då. Det vet ju alla.
Men om man har färg ser man glad ut.
Jag ser hellre glad och skrikig ut än svart, sur och smal!
