Jag är en ganska osocial människa som älskar och värdesätter min egentid väldigt högt även om jag tycker att det är roligt att träffa folk också såklart, men i lagom dos.
Men det finns en person, som jag skulle kunna spendera all min vakna tid med utan att tröttna.
Hon som funnits där så länge jag kan minnas, som alltid suttit i bänken bredvid, som bott ett stenkast bort hela min uppväxt, som försvarat mig, slagits för mig och alltid trott på mig.
Hon som jag alltid hejjar mest på, som jag håller alla mina tummar för, som jag skulle göra precis vad som helst för och som jag alltid, alltid kommer värdera absolut högst i hela världen.
Min bästa, bästa, fantastiska Ribb!
Hon är den som orkar klippa gräset med handgräsklippare, som skrattar sitt operaskratt så det ekar mellan bergen, som alltid luktar schampo för att hennes hår aldrig riktigt hinner torka och som bjuder en på precis hur många clementiner man vill och tycker, precis som jag, att man visst får äta marängswisch till frukost, middag och kvällsmat.
Hon som kämpar och sliter för sin dröm som operasångerska och jag står bredvid och hejar på så mycket jag bara kan, hon som brister ut i spontansång mitt inne på H&M och som alltid förstår precis hur det känns att vilja något så mycket att man nästan går av.
Hon är det bästa jag har och jag känner alltid hennes stöd i ryggen och jag vet att hon känner detsamma, oavsett var i världen vi befinner oss.
Du är det finaste jag vet!
