Den senaste tiden har jag tänkt en hel del över min situation, över mina drömmar och min ekonomi.
Jag har råd med mat och hyra, att ha en ateljé i stan och tar mig dit jag ska med en cykel, jag äter matlådor med ibland tvivelaktigt innehåll och jag tycker om att dricka billigt rödvin framför dyrt.
Jag har med andra ord inga stora utgifter i livet, jag finner mig lätt i det lilla och har inga problem med att äta nudlar en hel månad, för så har jag haft det från början.
Jag har vetat från dag ett att det här är ingen lätt bana och absolut ingen där jag kommer bada i pengar och dricka bubbel på någon båt i Karibien.
Men det har inte spelat någon roll.
För varje dag, får jag gå till ett jobb, där jag bestämmer helt själv, där jag får borra ner fingrarna i min stora hög av tuschpennor, där jag får använda hur många timmar jag vill till att bara samla och leta efter fina bilder, där jag får läsa peppande mail från tjejer som också vågat hoppa.
Det är värt alla nudlar i världen!
Men när du är egen företagare får du inget ”den 25:e”, du får hushålla och lägga undan och försöka få det att gå ihop i slutet och det är inte alltid så lätt när man blir äldre, ens kompisar tjänar dubbelt så mycket som man själv och levnadsstandarden skenar iväg.
Jag klamrar mig fast vid min dröm, blundar och fortsätter hoppa!
Jag har ingen plan B, jag kommer aldrig ge upp det här.
Man har bara ett liv och en dröm, följ den!
