Idag, kära vänner, är det fyrtio, FYR-TIO dagar kvar tills jag blir fru!
Det är ju en fis i rymden!
Vet ni en sak till?
Jag har andats ut. Insett att det spelar ingen roll hur mycket jag än planerar, jag kan inte bestämma och förutse allt, inte tänka på varje litet stolsben och varje litet salladsblad.
För det enda, det enda som verkligen spelar roll, är att Emil är där och att han lovar att vara min för resten av livet!
Det är så fint så jag blir alldeles varm i magen, att LOVA, att bara älska mig!
Ni skulle bara veta hur jädra mycket jag älskar honom, mer än allting i hela världen närmare bestämt.
