Igår cyklade jag hem från jobbet vid fyra tiden och hade samlat mod hela resan hem för att fråga Emil om vi inte kunde åka till ikea.
Oddsen för att Emil skulle tacka ja, var extremt låga då han jobbat hela dagen och det ändå är sju mil till närmsta ikea.
MEN, han sa ja så vi hoppade in i bilen!
Vi började med mat och strosa i affärer en stund, köpa varsitt par skor och ha det allmänt trevligt. Sen var det dags för ikea men vi beslöt oss för att lämna påsarna i bilen först.
Emil noterade att han hade lite luft i framdäcket och att vi nog borde pumpa det innan vi åkte hem.
Sen gick vi på ikea och köpte det sista inför bröllopet och hittade en stor blommig matta på fyndhörnan!
När vi kom ut till bilen igen var däcket platt. Vi åkte sakta sakta till närmsta mack (typ 100 meter som tur va) och Emil hann inte ens få i luft i däcket innan det pös ut igen. Både på framdäcket och bakdäcket!
S U C K!
Vi ringde bärgaren, han ville ha 5000 för att bärga oss till Värnamo.
Det fick han inte.
Så vi ställde helt enkelt bilden där, jag bjöd Emil på en tröstglass och sen gick vi till tåghållplatsen och kollade tidtabellen.
Två timmar till nästa tåg!
Vi tittade på varann och sa i kör, ”öl?”
Sagt och gjort, vi traskade tillbaka in till köpcentrat, gick in på systemet och köpte fyra öl, precis innan stängning.
Sen gick vi tillbaka till stationen, bunkrade upp på perrongen och satt där och drack öl i solen och planerade våra bröllopshäften.
Så himla fint!
Det här är precis varför jag gifter mig med just Emil, och antagligen därför han gifter sig med mig. För vi blir aldrig arga, eller irriterade, oavsett vad som händer så ser vi till att göra det bästa av situationen. För sålänge vi har varann, så gör det inget om man missar tåg, får punktering, glömmer bilnycklar eller har sönder något.
Det var nästan så vi var lite besvikna när tåget väl kom, vi hade ju så himla trevligt!
