Nu har jag varit borta hemifrån sen i fredags. Det är inte särskilt länge egentligen, ändå saknar jag min fina, skäggiga, underbara man så jag håller på att krevera!
Jag åkte iväg för att få ladda batterierna lite, det känns som jag velat sova dygnet runt sen bröllopet. Men nu när jag väl är här, har sovit allt jag behöver, så börjar jag längta hem igen.
Efter mitt stora, fina hus, min mjuka katt men mest av allt efter Emil.
Det är himla fint ändå, att man fortfarande, efter snart fyra år, är lika hopplöst superkär fortfarande. Mer än någonsin faktiskt!
