(foto: Jocke de Rooy)
Jag såg ett klipp igår, på Gokväll med en tjej som slutat sitt jobb inom ekonomi och blivit illustratör istället. Så himla inspirerande!
Jag har funderat mycket senaste tiden, om jag borde “klippa mig och skaffa ett vanligt jobb”. Växa upp liksom, få en lön som alla andra, kunna tacka ja ibland när det planeras spontanresor och roliga konserter istället för att alltid, alltid behöva säga -Nej tyvärr, hade gärna velat,…..men har inga pengar.
Men om jag gör det då? Om jag låser ateljén en gång för alla och lämnar in nyckeln och aldrig går hit mer?
Istället går jag tillbaka till mitt gamla liv, där jag hade ont i magen varje kväll för att jag visste att imorgon måste jag vakna och gå till jobbet, jag måste äta lunch på bestämd tid, måste dricka kaffe fort som tusan, helst utan att sätta mig ner, måste vara trevlig mot kunderna, måste kunna sortimentet, måste ha arbetskläder som är för korta i livet och stramar på fel ställen, måste komma i tid, måste vara koncentrerad, kan inte hålla på och dagdrömma om målarfärger, papperskvalitéer och pysselideér!
Om jag gör det, stretar emot allt som faller sig naturligt och roligt, allt som är jag – ja då får jag en lön på kontot. En riktig lön.
Då kan jag åka på resor, kan spara pengar i fonder och pensionsspara, kunna köpa kläder och dyra skor, kunna äta mat ute istället för fiskpinnar från igår, kunna gå till tandläkaren och inte gå i ekonomisk konkurs när tvättmaskinen går sönder.
Är det värt det?
Nej. Det kommer aldrig vara värt det. Hur jag än försöker motivera mig att ha ett “vanligt” jobb, så är det ändå aldrig värt det.
Känslan att låsa upp sitt kontor, som bara är mitt, mitt skrivbord, mina pennor, min stol, mina papper. Få ta en kopp kaffe, vänta tills det svalnat lite. Läsa lite mail, kolla lite på bloggar. Sen bli attackinspirerad och måste dra fram alla finaste papper och de bästa pennorna och sen inte gå utanför dörren på timmar. Bara begrava hjärnan i tecknandet. Inte tänka, inte se något annat, glömma bort kaffet helt och sen, när alltihop är färdigt, tycka att fiskpinnar från igår, ändå är det godaste som finns.
För det smakar precis som oxfilé om man kryddar det med sitt drömliv!
