Ni har säkert hört den alldeles ljuvliga låten Strövtåg i Hembygden med Mando Diao. Men vet ni, den handlar om platsen där jag är uppväxt, där mina föräldrar bor nu!
Där har jag gått på alla hemliga stigar, pussats bakom buskar, smygit och letat hemligheter hela min uppväxt. Så fint, att det nu finns en sång om det. Även om den är så väldigt sorglig förstås. Men ibland är livet väldigt väldigt sorgligt också.
Vi kikar lite på hur det ser ut i Alsterdalen:
”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! – Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.”
