Som ni säkert redan vet så har jag inte mindre än tre fastrar här i stan!
Det är Faster Vild, som jobbar ett kvarter bort ifrån mig.
Hon är den som sjunger högst på singstar, som mer än gärna svänger sina lurviga och skrattar massor och gråter alltid när man berättar något speciellt. Hon har aldrig BH när hon kommit hem från jobbet, säger alltid åt mig att tänka efter en extra gång när jag får en galen idé och är den som ringer och peppar när det går trögt.
Hon har långa naglar och kommer och hälsar på när man är ledsen och säger att allting kommer bli bra till slut.
Sen är det Faster Snygg. Hon äger sin egen parfymaffär och dit kan man gå precis när man vill och sitta bakom draperiet i det minililla rummet, dricka kaffe och prata så mycket strunt man bara vill. Hon röker som en borstbindare, tycker om att dricka rödvin och äta popcorn i soffan.
Om jag gjort något dumt eller vill lägga alla mina besparingar på något onödigt så går jag till henne så säger hon alltid att det är en strålande idé. Hon är väldigt lik mig och när jag tror att jag gjort något riktigt dumt har hon alltid gjort det tio gånger värre. Hon har alltid små presenter till mig, gamla kakburkar, en spegel, en veckotidning från femtiotalet som hon hittat i någon av sina storstädningar.
När man är deprimerad och känner sig hängig går man in hos henne så säger hon bara -Vill du ha nya läppstift? Välj ut fyra fem stycken i lådan därinne så blir du glad igen. Det funkar varje gång.
Hon vet allt om alla och tycker om att åka till Playa del Sol och får alltid alltid dansa. Antagligen för att hon är den piffigaste människan jag känner och alltid glittrar som en nyårsraket. Även om det bara är en regnig tisdag i november.
Till sist då, Faster Snäll.
Hon är min stand-in-mamma när min egen känns lite för långt bort. Jag har egen nyckel till hennes hus och får komma och gå som jag vill.
Hon är precis lika stökig som jag men vem tusan orkar ta bort dammsugaren och plocka ur diskmaskinen när man kan spela dragspel istället? Henne kan man ringa mitt i natten, vill minnas att jag ringde vid halv fem en nyårsnatt och grät och frågade om jag fick komma till henne. Då sa hon bara ett sömndrucket javisst och när jag kom hade hon bäddat och gjort smörgås och mjölk.
Hon jobbar i receptionen på mitt jobb och när jag inte orkar vara kvar på jobbet så går jag hem till henne och sover en stund i hennes säng. Hon har alltid rödvin och lakrisal hemma, kräftskjärtar och lättöl. Nödvändighter med andra ord.
Hon tycker om att se på skräptv med mig och bjuda på tapaskväll när det bara är hon och jag, sen kollar vi i gamla fotoalbum och provar hennes gamla glasögon och skrattar så vi sprutar vin genom näsan.
Hon är den bästa personen jag känner och det finns ingen som är så tjusig i fleecetröja som just hon!
Utan dom, skulle Värnamo kännas totalt grått och meningslöst. De är mitt nav och mina bästa kompisar. De älskar mig oavsett hur jag beter mig, hur jag ser ut eller vad jag tar mig för. Och herregud, vad jag älskar dom tillbaka!
