Att leva i ett limbo mellan liv och död är mer påfrestande för psyket än jag trodde och jag är ärligt talat helt jävla slut i huvudet!
Men att bara försöka finnas till, lägga en hand på pannan och hjälpa till med det som går känns så…..fjuttigt.
Man vill bara rädda honom. Ta honom under armen och fly från alla sjukhussängar och tråkigheter.
Man kan tyvärr inte fly.
Så istället sitter jag upp på nätterna och flyr in i teckningarna.
Det här är den gångna veckans natt-teckningar:
En annan Emma
Hej på er! Det har varit knäpptyst här inne senaste tiden och eftersom en del (bland annat min mamma) undrat om jag slutat blogga så ska jag nu förklara min tanke. I Maj flyttar jag in på ett nytt kontor och tanken är att då också...
Har börjat ta med mig mobilen när jag provar kläder och sen gör jag stories av det på instagram, älskar nämligen sådana inlägg själv. Härom dagen var jag på H&M, då såg det ut såhär: Det här hade jag alltså på mig när jag kom. Klänning från Filippa K från vår...
Förra veckan var Krickelin här hos mig. Hon knäppte den här bilden på mig vid min målning (här får man också en bra idé om hur stora de är) som jag tyckte blev väldigt fin. Jag matchar ju tavlan! På tal om tavla är det nu bara två små fjuttiga veckor kvar till min...