Jag har varit i Stockholm i tre dagar.
Fått andas annan luft, sett andra saker och pratat med andra människor.
Det har varit så otroligt skönt att byta miljö litegrann, kunna skratta igen även om man inte skrattar ända in i magen längre.
Men ändå, att få känna att man kan bli glad igen, kan börja om och kan gå vidare med sitt liv.
Jag har ju varit på intervju som ni vet, var och varför kanske jag berättar så småningom, eller så gör jag inte det. Det beror lite på hur det går men det kändes fint iallafall, att få gå runt i ett kontor fullproppat av färg och där man sorterade tygproverna efter färgordning.
Som hemma….fast annorlunda.
Om jag skulle flytta nu, om jag skulle lämna mitt trygga lilla småstadsliv och hoppa ut i storstadsluften och in i möjligheterna igen, så kan jag göra det med lugnet och tryggheten att jag alltid har med mig pappa i magen och Emil på replängs avstånd.
Det är en fin känsla. Att oavsett var man bor elle hur man bor, så hör man ändå alltid ihop.
Min mammas favorit, Bryan Adams har gjort en låt som heter Have You Vere Really Loved a Woman och i den låten finns en textrad som beskriver min fina man väldigt bra: If you really love a woman, you give her wings when she wants to fly
Nu gäller det bara att ta steget och hoppa ut i det nya och spännande, med Emils luft under vingarna och tryggheten av pappa i magen!
