Jag har tecknat Viktoria, från kräftskivan vi hade på logen i höstas.
Då innan världen rasade ihop och man fortfarande kunde dansa och skratta från magen. Fy vad jag saknar den känslan!
Idag har jag varit hos frisören, ingen drasisk ändring men vi har lagt upp en plan för att vi ska få håret som jag vill, men hockeyn i nacken rök äntligen iallafall.
Jag har även ringt vårdcentralen och bokat tid för att ta bort ett födelsemärke, dubbelkollat att pappas cancerform inte är ärftlig och bokat tid för att få prata med någon.
Stackars Emil får stå ut med mycket just nu, jag bara gnäller och skäller och klagar på allting, men det är så svårt när man är frustrerad och ledsen och veta var man ska göra av allting, så att prata med någon som inte är familjen är säkert nyttigt. Även om jag är livrädd.
