Tack för all pepp igår! Ni är bäst!
Det är väl helt enkelt så, att man får bryta ihop och komma igen, som man brukar säga. Vissa dagar är det kolsvart och andra är det lite ljusare.
Nu, efter två dagar med svartrandiga mascarakinder och pyjamasbyxor, känns det lite bättre igen.
Minns ni när Annika Bäckström hade en utmaning att hon skulle ha på sig alla sina klänningar? Det skulle jag också kunna ha, både med klänningar och med jeans.
Jag tycker det är så himla roligt att köpa jeans och sist jag rensade garderoben räknade vi till inte mindre än 75 (!!!) par! Det är ju vansinnigt egentligen, jeans som jeans. Men känslan att hitta de där perfekta jenasen, är en livslång process. Det är samma som med den perfekta vita t-shirten, det är också ett ständigt sökande (som gjort att jag har över hundra stycken!)
På senaste tiden har det dock blivit mest klänningar då ledsamheter har lett till tröstgodiaätande och då känns jeans helt plötsligt inte lika roligt längre.
Men det här paret måste jag ju helt enkelt visa, jag har nämligen sytt dom själv!
När jag gick min textilutbildning fick vi i uppgift att sy byxor och då sydde jag de här jeansen, jeanstyg finns att köpa i alla tygaffärer och speciell tråd till sömmarna finns också, sen var det bara att sätta igång!
Så himla bra att ha jeans efter sina egna mått, nu slipper dom klämma åt runt magen men ändå sitta som jag vill, jag kunde sätta bakfickorna som jag ville ha dom (jeans is all about the bakfickor som ni vet) och sen fick jag trycka min egen etikettlapp, på en bit fint skinn! Lyx!
Vad tycker ni, bu eller bä?
