Tack för era peppningar i förra inlägget! Ni är bäst!
Men jag måste också få klargöra en sak, jag känner mig inte trött och orkeslös för att jag är ledsen. Eller jo, ibland såklart. Men mest tror jag det är att all spänning och ansträngning och jobbiga känslostormar börjar släppa nu, och istället infinner sig en enorm lättnad men också trötthet. Jag är trött för att det är över. Men lättad att det äntligen är över.
Nu är det bara resten av livet kvar.
Idag mår jag iallafall mycket bättre. Jag orkade mig ut igår, tog den där ölen (eller tre) och skrattade och kände mig yttesrt levande igen! Så himla fint det är med vänner som förstår, som vet precis och som känner en så väl att de vet precis vad de ska säga.
Så idag har jag ny energi, solen skiner och jag känner mig väldigt inspirerad!
Vet ni en bra sak till? Att imorgon fyller jag år!
