Idag är min sista dag på kontoret.
Min sista dag då jag ständigt blir presenterad som ”nyföretagare” (fast jag haft företag i fem år nu)
Sista dagen med egen dörr till mitt kontor.
Sista dagen då jag får ha min faster som receptionist.
Min sista dag med fika ihop med dom här roliga, annorlunda, knäppa och helt fantastiska personerna!
Min sista dag då jag får prata om livet med Dan, tänka outside the box med Adam och planera världsherravälde med Therese.
Här har jag skrattat, gråtit och lärt mig så himla mycket.
Mina allra bästa stunder har jag suttit här och mina absolut värsta också.
De gånger jag velat hjula genom hela korridoren och de gånger då jag velat hoppa ut genom fönstret.
Min coach, Therese har blivit min anförtrogna, hon jag säger mina innersta hemligheter till och en person jag delar så himla mycket mer än jobb med.
Att ha en jobbcoach innebär i mitt fall att ha någon som vet allt om mig, det behövs nästan för att förstå mitt jobb.
Hon har förstått, tröstat och vi har gråtit ikapp ibland och skrattat oss hesa andra gånger.
Det kommer bli tomt att lämna det här, samtidigt som det känns så himla skönt att bli ”flygfärdig” och redo att bara vara min egen, utan hjälp och konstgjord luft under vingarna.
Tänk att när jag flyttade hit så gick jag runt till alla reklambyråerna och presenterade mig, vissa var mer intressanta än andra. Den reklambyrån jag ska sitta å nu var den enda jag inte vågade kontakta då de verkade så fräsiga.
Och nu ska jag sitta där. Tänk vad fräsiga de ska bli då!
