Som de trogna följare ni är, så vet ni ju allt om bebisen, om hur vi försökte få en ny och hela baletten.
MEN, ett stort men, vi har faktiskt tänkt om!
Direkt efter missfallet hade jag panik, måste-bli-gravid-igen-panik. Sen gick det över till att bara tänka på det, all vaken tid, att planera, mäta, kissa på en miljon olika stickor och fan och hans mormor.
Tills nu.
Jag kommer inte vara gravid (antagligen inte iallafall) tills datumet vår bebis skulle kommit, så den pressen kan jag släppa. Jag kommer inte hinna få den innan jag fyller trettio (antagligen inte där också) så den bördan kan jag också släppa.
Så då återstår bara ”när som helst” och det är så himla mycket lättare än all press jag lagt på mig själv tidigare.
Jag har nytt jobb, har hur mycket som helst att göra, det går riktigt bra nu och om jag ska vara helt ärlig, ville jag nog hellre vara gravid än jag ville ha en bebis. Eller var iallafall mer besatt av just den biten.
Nu vill jag inte vara mammaledig, vill vara på jobbet, vill dricka öl på kvällarna och äta parmaskinka i mängder om jag känner för det.
Så nu raderar jag apparna, slänger testerna och tar av mig bebisryggsäcken och det känns så h i m l a skönt!
Det får helt enkelt komma när det kommer och tills dess så tänker jag njuta av att bara vara jag, min man och inget mer än så.
För det är ta mig tusan inte illa pinkat det heller!
