När man är gravid är man en vandrande måltavla för folks åsikter och man är ett öppet mål att säga i stort sett vad man vill till.
Alla hämningar folk har att kommentera andras utseende är som bortblåst och plötsligt finns det inga gränser för privat eller inte längre.
Människan bakom magen är orelevant och det enda livet och folks frågor handlar om är just graviditeten.
Det här är vad folk allt som oftast säger:
– Är du säker på att det inte är två?
Ja, jag har gjort inte mindre än fyra ultraljud. Det är en. Jag är helt hundra procent säker på att det är en och vill du bara säga att min mage är enorm för att bara få en, så varsågod att säg det. Du har ändå redan sagt det mellan raderna.
– Det syns ju att brösten växer iallafall!
Ja, brösten växer när man bli gravid och jag hade ganska mycket av den varan redan innan så då blir det ganska stora ja. Skulle du någonsin kommentera en icke-gravid-kvinnas bröststorlek? Antagligen inte.
– Nu måste Emil vara glad när du fått så stora bröst!
Ja eftersom Emil är man och det enda han bryr sig om är bröst så är han givetvis superycklig, det kan man ju utgå ifrån. Nu är det bara så att Emil inte är något större fan av bröst så han tycker nog snarare tvärtom. Men det skulle ju ingen räkna med.
– Gud vad du vaggar när du går!
Prova att hänga en tiokilos hantel runt halsen, sen ska du gå med den där i några månader, samtidigt som det känns som att någon hugger knivar i ditt ryggslut och att ditt skrev ska lossna varje gång du tar ett steg, så får vi se om du vaggar eller inte sen.
– Stackars Emil, han kan inte ha det lätt nu!
Ja, det kan inte vara lätt att behöva dras med en gravid fru som suckar och stånkar, som har ont överallt och bara gnäller. Stackars stackars Emil!
– Hur mycket har du gått upp i vikt?
Tänk på den här frågan en stund, skulle du någonsin fråga en annan människa detta? Antagligen inte, varför är det då okej att fråga en gravid?
– Har du blivit sugen på att äta betong än?
Nej. Jag äter oftast inte murbruk av något slag. Punkt.
(illustration av Matilda)
