Vet ni, nu är det inte så hiskeligt långt kvar tills det är vår!
Som den vinterhatare jag är så är jag hemskt glad att vi nästintill sluppit vinter i år. Speciellt när man ständigt är livrädd för att halka omkull och måste gå ännu mindre myrsteg än jag redan gör.
Vill ju inte skjuta ut den här ungen på asfalten!
Den här våren kommer sannerligen att bli annorlunda från tidigare år!
För bara några år sen satt jag försjunken från december till mars med konstfacks arbetsprover, år ut och år in. När jag väl skickat in dom så var man så trött och nervös att jag aldrig såg skymten till någon vår.
Men de senaste åren har jag lagt ner det där med Konstfack. Det var ett tufft beslut att ge upp en dröm, men jag fick en annan uppfylld istället.
Det är den drömmen som på riktigt tar vid den här våren!
Snart kommer solen tillbaka, jag har sett den smyga fram då och då redan nu. Då syns slipdammet och smutsen på våra golv alldeles extra.
Den här våren är jag så himla glad att vi flyttat till stan, att jag har badplatsen och vattnet bara på promenadavstånd och att jag dessutom ska få dra barnvagnen dit i knastrigt grus.
När man får damma av solglasögonen och skinnjackan, när man plötsligt går i ett par jeans igen och man inte längre behöver den varmaste åkpåsen i vagnen.
Sen, när våren övergår i försommar och vi är föräldralediga ihop ska vi packa filtar och matsäck, ta med Liten på utflykt och äta svettiga ostsmörgåsar vid vårt hemliga ställe, där det är sådär vårljust och kallbrunt. Där du frågade om jag ville bli din resten av livet.
Det stället måste vi visa för Liten.
Tänk va, om bara en månad så är vi där. Du, jag, Liten och våren!
