Så svårt det var att blogga efter ett inlägg om en förlossning! Vad skriver man efter en sådan sak liksom?
Jag har tänkt blogga i flera dagar men det finns inte så mycket tid över för annat än bebisgosande och amningspumpar.
Knut har visat sig vara världens snällaste bebis så vi hinner en hel del när han sover, så nu är huset så gott som färdigt (visar allt vi gjort i ett annat inlägg sen)
Just nu är ju Emil hemma sina tio första pappa-daga och det är verkligen skönt att få vara två såhär i början.
Dels hinner man mer när han sover, dels har man någon att gå promenader med men framförallt har man någon att dela bebisbubblan med!
Jag är minst sagt en berg och dalbana av känslor just nu. Är så himla överlycklig över att han äntligen är här och att den där jäkla graviditeten är över samtidigt blir jag attackledsen för minsta lilla (Emil suckade över att jag inte tagit upp och tinat grönsaker, då började jag gråta tex)
Sen gråter jag över hur glad jag är, över hur perfekt han är och då och då gråter jag över tanken på att något skulle hända honom.
Ja ungefär sådär håller det på.
Vi försöker ha med oss kameran överallt, för snart är han inte så här miniliten längre och då kommer man titta tillbaka på bilder och säga ååååååå vad liiiiiiiiiiiiiten!
Ungefär såhär ser våra dagar ut:
Vi går jättelånga promenader och ojjar och åååhhar oss över hur vårigt det är ute! Själv jublar jag varje steg jag tar över att jag faktiskt kan röra mig igen. Tror ingen riktigt förstod hur hemskt jag tyckte det var att vara så himla stor och klumpig! Nu känner jag mig lätt som en fjäder (det är jag inte riktigt än, men bra mycket lättare än innan!) och vill bara gå och gå och gå, trots att det ömmar både här och där så är det inget i jämförelse med hur det kändes förut!
Såhär sitter vi en hel del också förstås. Eftersom Knutte Knopp är så liten så har han inte riktigt förstått sig på hur man ammar än, därav flaskan. Han får dock bara bröstmjölk så alla ni amningsfantaster där ute kan bespara er allt skäll om ersättning.
Minifötter och skrynkliga hönsben.
Sen sovs det en hel del också, ibland ensam….
…och ibland i hög.
Knut och vi blir bortskämda med massvis av presenter och tulpaner!
Här en hel hög med kläder från ”tant Vestis”!
Hon fick göra första premiärhållningen av Knut också. Man ser ju lång väg att de kommer bli bästisar!
Men mest av allt sitter vi nog såhär, och dumglor lyckligt på världens finaste lilla unge!
