* Att spädbarn låter i stort sett hela tiden även om de inte gråter. Han ”pratar”, stånkar och stönar, gurglar och har sig jämt.
* Hur tillfredsställande det kan vara att använda en nässug.
* Att man får sova så mycket som man får. Jag hade föreställt mig att jag skulle vara uppe hela nätterna. Med Knut är vi uppe och matar max två gånger per natt och där emellan sover jag som en sten.
* Att om man säger att man har en väldigt lugn bebis som sällan gråter, så måste nästan alla svara att det kan ändras snabbt. För man får minsann inte ha glädjen av att ha en tyst bebis utan att behöva oroa sig över att det minsann kan ändras när som helst.
* Att en febertermometer kan användas till mycket mer än att bara ta tempen med…
* Hur lent ett bebishuvud är. Går inte att föreställa sig om man aldrig klappat på ett.
* Hur organiserad jag faktiskt var längst där inne, trots mitt eviga slarv. Jag har stenkoll när det gäller att packa skötväskan till Knut.
* Att det skulle vara så lätt. Jag hade målat upp en mardrömsbild innan och den stämde inte alls. Jag blev glatt överraskad!
* Att man kunde bli mammig fast man inte var det innan. Som jag skrivit innan så var jag inte det minsta barnkär innan han kom. Det har definitivt ändrats. Iallafall till min egen.
* Hur fort en mage kan dra ihop sig. Jag har visserligen några kilo kvar till min startvikt men ändå, kroppen är ju helt fantastisk!
* Hur stora bröst faktiskt kan bli! Dagarna efter at Knut kom trodde jag på riktigt att jag skulle trilla framlänges.
* Hur tillfredsställande det är med megahöga, inhållande trosor som är groteskt fula men ack så effektiva.
* Att man glömmer att han skrikit i samma sekund som han tystnar.
* Hur smal jag var innan jag blev gravid. Jag borde njutit av det mer istället för att noja över små kärlekshandtag.
* Att man villkorslöst kan totalälska någon bara sådär, det kunde jag aldrig trott!
