När jag är ute på diverse upptåg, företagsfrukostar, möten eller resor blir folk alltid lika förvånade över att jag jobbar.
Jag började jobba när Knut var tre veckor och jag och Emil har lagt upp det så att han jobbar måndag-onsdag och jag jobbar torsdagar och fredagar.
Detta gör att Knut och Emil har en fantastisk relation, han är precis lika glad (eller ledsen) hos Emil som hos mig och det blir aldrig det där att bara mamma kan trösta, natta eller mata.
Även om jag hade ammat så hade det funkat att ha det här upplägget ändå eftersom jag jobbar hemifrån, men nu tyckte varken Knut eller jag att amningen fungerade så vi övergick till ersättning när han var runt fem-sex veckor, vilket gör det hela ännu enklare.
Det är såklart en lyx att kunna dela på föräldraledigheten såhär men man blir sannerligen inte rik på det. Men jag tycker det är värt det, hundra gånger om!
För oss fanns aldrig alternativet att Emil inte skulle vara hemma, oavsett pengar. Jag lever gärna på vatten och bröd när jag ser hur bra det går nu och hur fint det känns att dela på ansvaret och också dela på erfarenheten att ta hand om en liten spädis.
Jag hade aldrig bara kunnat vara hemma ett år och lägga företaget på hyllan. Mitt företag är en väldigt stor del av mitt liv och vem jag är, hade jag inte fått fortsätta med det hade jag blivit en bedrövlig mamma.
Nu hinner jag längta både till jobb och till bebis så det är det bästa av två världar.
Om ni har möjligheten att dela – gör det!
Hellre en fattig familj med en närvarande pappa än en bebis i märkeskläder!
Heja pappaledighet!
