Jag har ryggskott!
Dvs det sämsta man kan tänka sig med en halvårsbebis som vill upp och ner stup i kvarten!
Det började egentligen med att jag stukade foten på midsommar. Vi var i Göteborg och skulle upp i skogen och kissa när jag halkade på en massa löv och stukade foten. Ville inte vara gnällig om att det gjorde ont så jag gick på den resten av dagen och kvällen trots att det gjorde vansinnigt ont. När vi kom till hotellet på kvällen var den dubbelt så stor och mörkblå.
Den stukningen gjorde ont i flera veckor efteråt och sen när det gått över så läste jag Martina Haags bok heja heja som jag skrivit om tidigare. Det var i den vevan jag började springa.
Tio rundor hann jag innan jag fick benhinneinflammation.
Den stukade foten hade satt sig som en låsning vid mitt knä och därför snedbelastade jag benet när jag sprang och då kommer benhinneinflammationen som ett brev på posten.
Just när det börjat släppa och jag kaaaanske skulle kunna börja springa igen så fick jag ryggskott.
När jag var gravid med Knut hade jag vansinnig foglossning från vecka 21 och kunde knappt gå och nu med en snedbelastad fot, en gammal ryggskada och en bebis som man bär runt på var liksom droppen för denna rma kropp.
Så nu haltar jag runt med min lånade TENS-maskin som strålar ut små elchocker i ryggen hela tiden för att jag överhuvudtaget ska kunna stå upprätt.
Emil är hemma från jobbet och tar hand om Knut så jag ska slippa bära och jag sitter i källaren och tecknar.
Jag hoppas ryggen ska bl bättre snart och sen ska jag få ett träningsschema att följa för att stärka upp både ben och rygg för att slippa få det såhär igen.
Jag säger då det, efter 30 rasar man tydligen i bitar!
