Eftersom jag varvar jobb och mammaledighet på veckorna, så får jag ut det bästa av två världar.
Jag älskar att vara hemma och leka med Knut, att sova middag på dagarna och gå långa promenader med barnvagnen.
Men precis lika mycket älskar jag dagarna jag är i ateljén.
När jag bara får vara jag och inte mamma. De dagarna vill jag inte prata om barn, då vill jag prata om politik, världsviktiga saker och fåniga tv-program medans jag dricker kaffe med vuxna. När man inte behöver oroa sig för små bebishänder som river ner muggar och kissar på sig precis när man ska äta.
Idag (det här inlägget är tidsinställt, så idag är det fredag när jag skriver detta) har jag tecknat så mycket att min hand kramar och har blivit alldeles krokig och tecknarvalkarna (ja det är sant, jag har teckningsvalkar av att hålla pennan!) ömmar.
Jag har tecknat en bröllopsinbjudan, en morgongåva, en skiss av en teater och sen mellan varven har jag skissat på min egna teckning jag tecknar på medan jag väntar på svar från kunder.
Solen skiner in i ateljén, det är vår ute och jag funderar på att gå och köpa mig ett par skor av bara farten.
Nu ska jag springa ner till posten med tre färdiga beställningar och sen tänker jag minsann käka glass i solen på vår altan!
Heja fredagar och att få jobba så handen kroknar!
