Innan jag skulle opereras googlade jag ihjäl mig på före och efterbilder, på historier om hur det varit, hur det går till och hur ont det gör.
Så nu kan jag bidra till de berättelserna som finns där ute med att skriva min egen.
Såhär gick det till:
Dagen innan operationen åkte jag, Emil och Knut ner till Simrishamn. Tydligen skickar Värnamo sjukhus sina patienter som ska göra bröstförminskning eller bukplastik dit ner.
Fint tänkte vi, då får vi strosa lite i ett mysigt Simrishamn.
Det spöregnade och blåste storm.
Men ett litet snabbt varv gick vi iallafall och fint var det, trots skitväder. Nästan så jag blev lite besviken när jag fick höra att man inte behöver komma på återbesök då jag gärna hade sett staden i ett lite trevligare väder.
Vi gick iallafall ut och köpte allt gott vi kunde komma på eftersom jag skulle vara fastande ett tag framöver så gällde det att äta gott innan.
Vi bodde på ett bed and breakfast precis bredvid sjukhuset och vi var de enda som var där (antar att det inte var högsäsong direkt) och vårt rum låg nere i källaren med en lång korridor full med dörrar utanför. Lite som ett mentalsjukhus (lätt att inbilla sig saker när man är ensamma vill jag lova)
På kvällen skulle jag gå ut till den allmänna duschen och tvätta mig med något äckligt bakteriedödande inför operationen. Duschrummet var stort och öde och man var tvungen att gå runt ett hörn för att komma dit. Hörn = typiskt bra ställe för massmördare. Duschrum med hörn = idealiskt för massmördare!
Så där stod jag, naken, ensam och totalt livrädd. Skulle dessutom duscha hela mig två gånger och gno in hela ansiktet med det där medlet. När man har bakteriedödande i ansiktet ska man inte titta, dvs jag var dessutom tvungen att BLUNDA inne i mordrummet!
Min puls var minst sagt hög vill jag lova och jag har aldrig duschat så snabbt i mitt liv!
Sen sprang jag tillbaka till rummet, låste dörren och jag och Emil bestämde snabbt att Knut får äta kall ersättning den natten, för ingen vågade gå upp och värma den.
Detta läskiga scenario var på ett sätt ganska bra, för jag hann inte tänka en enda sekund på stundande operation och vips så var klockan fem på morgonen efter och jag var tvungen att gå upp och göra om hela duschproceduren igen!
Sen gick jag tvärs över gatan och fick komma upp till plastikavdelningen.
Satt och pratade med en kvinna som precis opererat magen och hon lugnade mig och sa att det var såååå snälla och bra på alla sätt och vis.
Jag fick komma in på mitt rum, ett eget vilket kändes väldigt lugnande då jag hade målat upp hemska bilder med att behöva dela rum med massa okända människor och inte kunna fisa ifred.
En sjuksköterska kom in och frågade massa saker, gav mig en pytteliten sportbehå som tydligen skulle passa efteråt (svårt att föreställa sig kan jag lova)
Jag fick byta om till sjukhuskläder, minst sagt rymliga trosor och stödstrumpor som gick ända upp till ljumskarna.
Sen kom självaste plastikkirurgen in. Han plockade fram en hel massa olika skålar som han tryckte in brösten i, för att mäta volymen. Jag hade ”bara” 600 ml i ena och 650 i andra. Egentligen är gränsen 800 ml för att ens få en betald operation av landstinget, men det var ingen som hade kollat volymen på dom förrän nu så det var ju tur för mig.
Sen började han rita och det kändes så himla sjukt, som något man ser på tv. Mittlinje här, här sätter vi bröstvårtorna sen och hit och dit. Sjukt.
Jag frågade om han varit på kräftskiva kvällen innan men han intygade att han inte var en kräftskivekille och att han var pigg och glad.
Tur.
När jag såg ut som ett kladdigt skissblock så kom det in en massa sjuksköterskor och satte grejer i armarna och jag fick äta smärtstillande i förebyggande syfte och sen rullades jag iväg till operation.
Det här var den biten jag var mest orolig över, att bli sövd.
Jag har blivit sövd en gång innan och tyckte det var så himla obehagligt. Nu låg jag där igen och kollade upp i taket med de starka lamporna medans alla drocg i mig åt olika håll, men de var väldigt trevliga och snälla så det var faktiskt inte så farligt.
Jag fick en lätt dos sömnmedel först som gjorde att hela rummet började snurra och jag låg och blundade och hoppades att det snart skulle sluta, sen minns jag inget mer än att en man sa att det var dags att vakna.
Kändes som jag sovit i fem minuter max!
Jag fick ligga på uppvaket som var så himla ljust och jobbigt och jag minns att jag bara tänkte att de skulle släcka lampan och sluta prata så jag fick sova ifred.
Hade inte ont alls men var som sagt vansinnigt trött och sov mest hela tiden.
Efter någon timme fick jag åka tillbaka till mitt rum där jag sov och sov och sov.
De kom in och mätte blodtryck och gav mig mackor med jämna mellanrum, men mest av allt ville jag bara sova!
Jag sov skitdåligt under min graviditet och sen när Knut kom så sov jag inte pga av det så nu sov jag ikapp två års sömn kan man säga. Så himla skönt!
Dagen efter operationen gjorde det dock ganska ont. Det stretade och drog så fort man rörde armarna och jag får bara sova på rygg, så man var trött och öm i hela kroppen av att inte kunna sova på mage eller sidan.
Jag fick duscha och således också knäppa av mig sportbehån och se dom (japp, den där lilla sportbehån passade)
Så himla små!
Var helt lycklig där inne i badrummet framför spegeln!
Mina bröst, mina små bröst!
Nu har det gått nästan en vecka och känslan sitter fortfarande i. Tänk att det här är min kropp nu, så jädra fint!
Tack Landstinget för att ni gjort mig till mig igen! Tack och tack och tusen miljoner tack!
När jag kom hem så rensade jag ur min BH-låda och slängde alltihop. Den bästa känslan på väldigt länge!
Saker jag ser fram emot nu:
– Kunna köpa kläder i min storlek. Jag är en stl 36 men har behövt ha 40 för att kunna få igen skjortor över brösten.
– Köpa ny bh
– Få använda min nya baddräkt
– Inte behöva ta hänsyn till brösten utan bara kunna ha på sig vad som helst och veta att brösten inte är i fokus.
– Kunna ha linne utan att se ut som ett vulgo.
– Gå utan bh.
Saker som är lite jobbiga just nu:
– Inte kunna bära. Sjukt frustrerande att inte få bära på fyra veckor.
– Inte få cykla till jobbet.
– Måste sova på rygg i 4 veckor.
– Att det gör ont förstås.
– Att en hel massa klänningar i min garderob numera är för stora.
