När jag gick till jobbet imorse funderade jag på hur jag skulle beskriva min stil. För nu känns det som att jag har hittat tillbaka till mig själv, efter en graviditet och barnfödande. Det tog en bra stund men det är fint att ha landat och ”hittat hem” igen.
Min stil är lite som Ika i rutan möter lilla My och tillsammans badar de i färg. Ungefär så.
Jag känner mig mycket mer hemma i färger och mönster än i jeans och t-shirt (även om jag gillar det också)
Det känns som jag kan försvara mig bättre, har lättare att hitta svar på tal och komma på braiga ideér när jag klär mig såhär än i tex svarta kostymbyxor.
Mitt värsta var när jag hade ”ett riktigt jobb” och var tvungen att ha pikétröja.
Jag skulle aldrig frivilligt välja att ha på mig det, de är korta och breda, stela och så långt ifrån min stil man kan komma.
Många skulle nog kalla min stil för utklädd. Men jag har aldrig känt mig så utklädd som jag gjorde i pikétröja.
Hela min personlighet togs ifrån mig när jag inte fick klä mig som jag vill. Man blev liksom instängd.
Nu får jag klä mg som jag vill och det är en av de största fördelarna med att vara egen. Det enda kravet jag har på min anställda (alltså mig själv) är att hon måste ha läppstift.
Någon jävla ordning måste det ju ändå vara på jobbet!
* Tröja, Weekday
* Hatt, H&M
* Kjol, Erikshjälpen
* Skor, Urban outfitters
