Idag har det gått tre veckor sen jag opererades.
Herregud vad tiden går snabbt, känns som igår!
Som tur är KÄNNS det inte som igår för i början gjorde det faktiskt väldigt ont. Jag var öm och trött mest hela tiden, och det här med att man inte får bära gör en verkligen handikappad i vanliga situationen som tidigare var väldigt lätta.
Tex har jag inte kunnat bära upp Knut till skötbordet, inte heller har jag kunnat byta blöja om Emil burit upp honom eftersom han sparkar så förjordat. Sparkar på nyopererade bröst = aj.
Jag har inte kunna bära honom i och ur sängen, ur vagnen, i matstolen. Ja ni fattar. Krångligt helt enkelt.
Men nu är det bara en vecka kvar och sen ska jag vara så gott som ny igen och slipper sova på rygg och får dessutom byta ut den fula stödbehån mot något lite mer flott.
Jag har alltså, som jag skrev, sovit på rygg de senaste veckorna och jag är verkligen ingen ryggsovare i vanliga fall. Den fula behån ar jag också fått ha dygnet runt vilket ska bli väldigt roligt att bli av med och ÄNTLIGEN få köpa en ny!
Jag tejpar ärren på brösten (jag har som ett ankare av ärr på varje bröst, runt bröstvårtan, sen rakt ner och sen ett långt under hela bröstet) varje gång jag duschar och ska fortsätta tejpa i minst två månader. Detta för att ären ska bli så smala och fina som möjligt.
Nu har jag börjat vänja mig vid min nya kropp och jag är så VANSINNIGT nöjd! Helst vill jag gå naken hela tiden!
Det känns som att jag äntligen ser ut som jag borde, att jag alltid borde haft den här storleken på brösten.
De är inte i fokus längre, stör aldrig när man ska klä på sig och min hållning har förbättrats avsevärt.
För ett tag sen var jag på fest och då var det en okänd kille som kommenterade mina brös när vi spelade rundpingis. Han var helt ovetande om att jag opererat mig precis och när jag fick pingisbollen på brösten sa han -Du har inte mycket att ta emot med precis!
Korkat av honom att kommentera någons bröst överhuvudtaget och kanske hade jag blivit sårad om jag alltid sett ut så. Men nu blev jag istället glad (inombords bör tilläggas, blir aldrig glad av kommentarer om min kropp från okända män) för han upplevde alltså mig som någon med små bröst.
Jag har aldrig sett mig själv så förut och det var en väldigt skön känsla att för en gångs skull, inte vara hon med brösten.
