Jag har jobbat som illustratör på heltid i snart fyra år, har bloggat och varit ”Anna Ritar” i sju år.
Jag är inte ny i gemet längre och ändå känns det som jag är vid någon slags brytpunkt.
Är så hiskeligt trött på att ständigt trampa vatten för att hålla mig ovanför ytan.
Jag har nog levt lite på devisen att riktigt bra skills leder till grymma jobb och det har också gett mig massa roliga jobb.
Men ibland saknar jag något permanent, en fast lön som kommer in på kontot varje månad för det är enorm press att alltid behöva jobba ihop sin lön själv.
Sen att folk tycker att det är dyrt, det kan jag förstå. Det är dyrt att köpa något som bara finns ett ex av, som någon spenderat flera flera timmar på, bara för er skull.
Men bara för att priset är dyrt utåt, så betyder inte det att jag får en hög inkomst.
Hälften försvinner i skatt, sen ska jag betala för ett kontor, för pennor (mina pennor räcker ungefär till 3-6 st porträtt och pennorna kostar ca 30 kr styck. Jag har över hundra stycken som måste fyllas på regelbundet) och det kostar mig ungefär 80 kr per bild att skicka den rekomenderat som jag ändå tycker att jag ska göra när det är så dyrt innehåll.
Så på varje teckning är det ungefär 300 kronor kvar till mig. 300 kronor för något som tar mig ungefär en dag att göra.
Tror inte det är så många som hade jobbat för den timlönen på ett ”vanligt jobb”.
Att man då blir lite trött och sårad när man får höra att det är för dyrt för ungefär femtioelfte gången gör lite att man tappar sugen.
