Direkt efter gymnasiet började jag på konstskola.
Kanske var det för tidigt, kanske var det bra.
Men jag tror aldrig riktigt jag förstod hur lyckligt lottad jag var.
Att plugga är det absolut roligaste jag vet. Fast plugga är egentligen fel ord när det kommer till konstskola.
Fast det är hårt jobb, minst sagt. Men jag önskar jag hade fått gå min utbildning nu istället.
Gud vad jag skulle njuta av egentid i ateljén!
Bara jag, fyra väggar och en massa oljefärg och dukar överallt.
Det förstod jag inte då. Tyckte mest det var en väldig press och stress, att behöva åka över en timme bara för att komma till skolan.
Sånt som jag gladeligen hade gjort nu.
Jag gick en folkhögskoleutbildning i textil när jag var ”vuxen”. Dvs för fyra år sen.
Jag hade en helt annan inställning till att lära mig saker än när jag var purung.
Då var jag som en överfull disktrasa som inte kunde suga upp mer och nu som en torr svamp som suger upp allt.
Samtidigt ville jag komma igång med skola direkt efter gymnasiet.
Jag var ingen ”jobba och tjäna pengar först”-typ.
Har väl aldrig varit egentligen.
Hade jag fått välja hade jag pluggat hela livet. Läst onödiga små kurser om hur man virkar, gått alla konstskolor jag kunde komma in på och ha studielån upp över öronen till slut.
Men jag antar att även de roliga pluggåren måste ha ett slut.
Men jag saknar det.
Så evinnerligt mycket saknar jag att lära mig nya saker.
