Nu har jag kommit hem efter två dagar i Stockholm.
Jag har haft mina år då jag avskytt Stockholm, varit trött på dess hets och storhetsvansinne, på människorna och gatorna och hela baletten.
Men nu har det gått några år och jag har återupptäckt staden, ser den med andra ögon nu än när jag behövde åka pendeltåg dit varje dag, trängas på centralen och äta varma koppen och aldrig ha råd med öl.
Nu älskar jag Stockholm.
Så innerligt älskar jag den staden nu.
Känns som hela jag lyser upp så fort jag passerat Södertälje och vet att framför mig ligger en värld av möjligheter.
I onsdags kom vi dit, jag och Emil. Mötte upp bästis-Johan och åt Gnarlyhamburgare (om ni inte gjort det måste ni prova!)
Johan jobbar på Navigationsgruppen och eftersom det var strålande sol ute frågade han om vi hade lust att åka lite båt.
Svaret på en sådan fråga är så givet JA, trots att vi hade strosplaner och konsertplaner så sa vi ändå ja på direkten.
Prick klockan fem blev vi således upplockade vid stadshuset och började vår tripp genom Karlbergskanalen. (det här är min kusin Nils för övrigt, gullig va?)
Alltså åh.
Stockholm blev ju inte mindre vackert från vattenhållet om man säger så.
Vi puttrade genom stan, förbi lummiga springstråk och nybyggda lägenheter ut mot öppet vatten.
Där gasade vi på för fullt, åkte förbi slottet i Hagaparken och vinkade till kungligheter innan vi fortsatte in mot Gröna lund där vi vinkade av Johan och hoppade i land.
Där avslutade vi kvällen på absolut bästa sätt, med Lars Winnerbäcks turnépremiär på Skansen.
Jag är ett inbitet Winnerbäckfan sen massvis med år tillbaka och har alltid känt igen mig i hans texter och i hans situationer.
Ibland kan jag bli så avundsjuk på Johan, som lever ett så olikt liv från mig.
Om jag hade fått bestämma hade jag flyttat till Stockholm imorgon, men jag kan inte bestämma allting själv.
Jag har ett annat ansvar nu och en familj att ta hand om.
Men just för att citera Winnerbäck så känns det ibland precis såhär:
Sånt är livet nu!
Förlåt om jag är bitter och synisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver
Jag är så tacksam över att jag just nu har lite av båda. Att jag får ha mitt fina lugna fantastiska familjeliv men också få storstadspuls och min Stockholmslängtan stillad med jämna mellanrum.
Man ska inte glömma bort det, att mitt liv kanske är någon annan persons dröm.
Alla visioner som har slutat här, all dröm som aldrig hänt
I ett myller utav vägskäl har man rest ett monument
för alla idioter som gick vilse i sin tro
för alla strebers utan ro
Jag har seglat på ett stormande hav
och tro mig, jag har velat stävja vinden
Det är kyligt här i natt,
när Stockholm kysser mig på kinden
