- När han kom hem från jobbet, såg mig och mamma sitta i soffan och sa – Hej tjejer
- Att han ibland fick ett ryck och skulle ringa mig, eftersom jag oftast pratat med mamma i telefon. Sen när han väl ringde så insåg han att han egentligen inte ville nått och måste avsluta ganska snabbt efter att han frågat vad man gör och hur man mår. Så gulligt ändå.
- När man fått ett viktigt mail, eller ett roligt jobb och den första man vill ringa till är honom för man vet att han skulle bli så stolt.
- När man gick förbi soffan och drog handen över hans hår, bara för att ta lite i honom. Han var alltid liksom lite sticksig, fet och varm, med mjukt hår som lockade sig bakom öronen.
- Hans sås. Finns ingen som gör så god sås som min pappa. Det kommer aldrig bli detsamma som då. Kommer ni ihåg det här inlägget förresten, om hur han hälsade på när jag försökte göra sås.
- Hans bil. Eller snarare att åka med honom i hans bil. Han skulle alltid gasa så mycket det bara gick, så man trycktes in i sätet.
- Hur han hämtade mig. Min pappa har hämtat och lämnat mig överallt, så länge jag kan minnas. Man kunde ringa när som helst, missa bussen, vilja åka hem mitt i natten, alltid svarade han bara: jag kommer.
- Hans okonstlade, ofantliga, supermallighet över mig. Han kom på alla konstutställningar, skrev ut mina teckningar och hängde vid sitt skrivbord på jobbet, hejade och stöttade och älskade allt jag gjorde. Jämt och väldigt villkorslöst. Han var mitt allra största fan.
- Hans lukt på sommaren, när man åt mat på verandan. Han luktade varmt, svettigt och väldigt somrigt. Grill som alltid blev lite svart och nypotatis med smörklick. Och lukten från sommarpappan.
- GT under björken. Det här är så pappa för mig. Att sitta under björken, i hammocken med mamma och sen kommer pappa ut med GT på en vinglig bricka, med citronskiva i glasen som det står 2000 i botten på. Sen skrattar vi så gungan hoppar när han berättar om sina gamla kompisar från när han var ung.
