Jag är ingen smyckes person, intalar jag mig. Men det finns vissa saker jag aldrig tar av mig och det är mina ringar och mina armband.
Jag bär med mig alla minnen och viktiga stunder i de där armbanden så om jag tog av mig dom skulle jag känna mig alldeles naken.
Vi kikar närmare:
Det första armbandet, med bokstavsberlockerna har jag fått från Jane Koenig. Man kan välja bokstäver och det finns i olika utföranden, guld, silver och en rosafärgad silver variant. Jag valde silver och såklart ett E och ett K, sen la jag till ett hjärta också. Så nu har jag alltid med mig familjen på armen.
Gillar att det är så litet och nätt, väldigt lätt och att det går att få väldigt smalt eftersom mina handleder är extremt smala.
Nästa armband är ett klassiskt Fuck Cancer-armband som jag fått av mamma när pappa dog. Alla i familjen fick varsitt och jag har inte tagit av mig mitt sen dess.
Det tredje armbandet med alla berlockerna är ett Pandoraarmband som jag fick av mormor för typ femton år sen. Jag har fått en berlock eller två varje jul och födelsedagar sen dess och nu är det helt fullt. Så fint tycker jag, att mormor valt ut det hon tycker är finast och nu har jag med mig små delar av henne varje dag (när jag flyttade hemifrån fick jag en husberlock och när jag var gravid fick jag en barnvagn)
Det sista, slitna skinnarmbandet är min pappas och det viktigaste av allihop. Han sa att alltid att det var bra mot kobrabett och att så länge han haft på sig det så hade han inte blivit biten av en kobra en enda gång. Jag satte på mig det dagen han dog och skulle bli så oerhört ledsen om det försvann. Antagligen skulle jag bli biten av en kobra då också.
