Hösten har knappt hunnit börja och jag drömmer mig redan tillbaka till Ölandshuset vi hyrde i somras.
Jag pratade med Emil igår om hur han ser oss om tio år (efter att vi sett på Tro, Hopp och Kärlek och det är standardfrågan där)
Han trodde att vi skulle bo kvar i vårt hus som vi har nu, fast gjort alla ändringar som vi vill göra. Vi vill bland annat gräva ut baksidan så vi kan få in riktiga fönster i källaren och göra det mer till en riktig våning. Bygga sovrum där nere (i nuläget har vi bara två sovrum) och helt enkelt ge huset dubbelt så mycket yta. Tror det kommer bli superbra, förhoppningsvis drar vi igång med det nästa år, först på agendan är att renovera vår hall. Sen är övervåningen klar!
Jag fick lite panik när han sa att han trodde att vi skulle bo kvar, inte för att jag inte trivs för jag älskar vårt hus. Men bara känslan av att vara ”fast” i tio år, sånt skrämmer mig.
Nu har vi gjort en kompromiss, vi bor kvar om vi köper ett litet sommarhus på Öland. Det är ett krav från min sida, hehe.
Jag lyssnade på Värvet, avsnittet när Barbro Lindgren är med (gud jag kommer bli EXAKT som henne!)
Då berättar hon om att hon bodde i Stockholm där både hennes barn och barnbarn bodde, men hon ville bara till Öland. Alla sa åt henne att hon inte kunde flytta ifrån barnbarn bara sådär. -Kan jag visst, jag behöver få vara ifred, sa hon och flyttade.
Precis så.
Säg inte åt mig vad jag kan och inte kan göra för då jäklar ska du se på fan.
Om inte annat flyttar jag permanent till Öland när jag blir gammal och Emil blivit knäpp (ni vet väl att Loranga handlar om hennes man?)
Nu ska jag drömma mig tillbaka en stund och sörja över att jag gjorde misstaget att gå in på hemnet och kolla på hus där som jag vet att jag inte kan köpa. Bu.
