Nu har det gått fyra dagar sen jag tappade rösten, varav de två sista varit helt utan minsta tillstymmelse till röst.
Det här är så SJUKT frustrerande! Jag trodde att jag var en ganska tyst person men märker ju när jag sitter på lunchen att det är jag inte alls. Det märker jag först nu när jag inte kan säga nått.
Folk säger saker och jag vill snabbt spela vidare, bygga upp skämten, tillföra saker, vara snabb och rolig och nu kan jag inte det.
Så många roligheter som går förlorande när ingen annan heller tar upp bollen!
Ni som sett på Vänner kanske minns det avsnittet när Chandler inte ska få säga nått sarkastiskt om sina vänner på en hel vecka (eller är det en dag?) och han håller på att krevera!
Så känns det!
Blev helt deppig igår över alla andra oförmåga att vara roliga nu när jag inte kan.
Känns som jag blivit av med en superkraft.
Det bästa botemedlet är nog helt enkelt att bara hålla truten.
Men det här är en sån jäkla utmaning för en som är totalt van att just inte hålla tyst.
Jag har i alla fall ny t-shirt. Alltid något. Från Weekday.
