Tio saker jag ser fram emot med ny bebis:
- Få se hur Knut blir som storebror, typ överst på min goals lista!
- Få använda alla minismå kläder igen
- När man bär upp en bebis som nyss vaknat och de liksom böjer sig bakåt som en liten larv. Så himla gulligt!
- Barnvagnspromenaderna i krispig höstluft. Att ha barnvagn över huvud taget, så bra grej! Man kan ha med sig oändligt med saker.
- Myset! Det där att det sover en miniliten person i ens knä som lämnat öronavtryck på mitt bröst!
- Vara mammaledig tre dagar i veckan! Bävade inför att vara ledig med två barn innan, men nu tycker jag det ska bli väldigt roligt (stort plus på att Knut är så stor och självgående)
- Åka bil, titta bakåt i backspegeln och se två barn! Tror det kommer kännas väldigt stort och vuxet att ha två!
- Att få klä honom i små hemstickade plagg. Det finaste jag vet på bebisar.
- Se hur han ser ut!! Alltså så vansinnigt spännande! Jag hoppas på en kopia av Knut fast med lockigt hår, hehe.
- Aldrig någonsin vara gravid mer. Can´t fucking wait!
Och så tio saker jag inte ser fram emot:
- Vakna nätter. Hujedamej. Med Knut var vi uppe varje natt tills han var 2,5 år! Den här gången är min plan att vara mycket hårdare på den där ”vänja av med välling”-fronten.
- Ersättningsmecket. Det är ju ändå sjukt smidigt att amma på ett sätt, då man alltid har med sig maten, uppvärmd och redo. Men det blir ingen ammning här, så nu är det bara att plocka fram flaskor och termosar igen. Dock har vi köpt en ersättningsmaskin för att underlätta det hela. Känns som det kommer bli vår räddning.
- Spyor. Jag hatar ju som bekant spyor och det händer ju att bebisar spyr. Dock inte alls lika läskigt som när vuxna gör det, men ändå. Knut spydde dock max tre gånger när han var nyfödd, så jag hoppas på en med liknande mage.
- Kladd. Jag är inte särskilt renlig av mig, men det här med att låta bebisar äta själv och sen kleta in gröt i håret har aldrig varit min melodi. Den biten hoppar vi över i inlärningen hemma hos oss och vi hoppar också över det här med att dela bilder på sociala medier över eländet när de ändå gör det.
- Alla miljoner droppar man ska ta hit och dit. Förra gången hade vi Minfom, sempers magdroppar och d-dropparna. Suck. Så himla skönt när man kunde sluta med allt sånt där jox.
- Strumporna som alltid åker av. Den här gången har jag bunkrat upp med byxor med fot för att slippa problemet.
- Lära gå stadiet. Den perioden när man går framåtböjd och håller i händerna och går och går, flera mil om dagen och ens rygg hatar en.
- Att inte kunna sova när bebisen sover. Det här blir ju en stor skillnad från en till två. Med Knut sov jag jämt! Kanske måste skaffa netflix?
- Inte kunna lägga lika mycket tid på Knut. Han har haft vår fulla uppmärksamhet i 4,5 år nu. Det kommer kännas märkligt att inte kunna ge honom det på samma sätt längre. Min ljuvliga stora kille.
- ”Efter-gravid-kroppen”. Urk. Hatar bilder på instagram där tjejer visar upp bebismagen på ena bilden och magrutorna på nästa. Lovar till 250% av det aldrig kommer ske här. För att jag antagligen aldrig kommer få magrutor, om det nu var något att sträva efter vill säga….
