Föräldraledighet är en het potatis minst sagt. När jag skrivit om det tidigare har jag fått arga mail där folk tycker jag lägger mig i deras liv när jag säger att jag tycker man ska dela lika på ledigheten.
Så nu ska jag inte skriva mer om det. Nog om det, som vi brukar säga.
Men, jag får ju både ha och äta kakan så att säga eftersom jag både är hemma och jobbar varje vecka.
Det bästa med att vara hemma med Knut är:
-Den där kärleksvågen som sköljer över en när man ser honom i sandlådan med sin spade eller när han går in i sitt tält och sätter på Astrid Lindgren musiken.
– Äta mat ihop. Min bästa stund r när Knut äter. Han är så jädra gullig när han sitter där bredvid och tuggar på sin macka och skrattar så det flyger smulor över hela bordet.
– Sova middag. Jag kör fortfarande på devisen ”jag sover när han sover”. Så jädra gött att få sova två timmar mitt på dagen.
– När han lär sig något nytt. Som härom dagen när han lärde sig att stapla alla klossar på varann och man ser hur himla nöjd han är när det funkar.
– När han vaknar på morgonen och man hör hur han ligger i sitt rum och pratar för sig själv och när man tar upp honom är han alldeles rufsig och varm.
– Hänga med de andra mammorna. (detta trodde jag aldrig att jag skulle uppskatta så mycket som jag gör)
Det bästa med att vara på jobbet:
– Jag kan dricka kaffe utan att oroa mig för att någon ska välta ut det.
– Jag kan få ha det alldeles knäpptyst runt mig om jag vill.
– Jag kan stryka saker på min to-do-lista vilket gör att jag kan sova bättre på kvällarna.
– Kunna släppa allt med Knut helt och hållet och bara vara Anna. Jag vet ju att han är i väldigt trygga händer hos Emil.
– Lunch. Att äta lunch ihop med någon utan att slänga i sig maten är svårslaget.
– Få klä på sig. Det får jag visserligen när jag är hemma också, men det känns lite mer på riktigt när man går till jobbet.
