Jag har en plats i min hjärna dit jag gärna går när jag behöver lite lugn och ro. Där jag får bestämma precis allting.
Om jag hade fått bestämma hade jag bott i ett litet vitt hus på Öland. Med röda klätterrosor mot väggen, blåa utemöbler och huset skulle vara byggt så det blir en liten innegård i mitten, där man kan sitta ifred från insyn och vinden.
Huset ska ligga när Allvaret, så man kan speja ut över ödemarken. Liksom bara platt och långt. Hur långt som helst.
Inne i huset ska golvet knarra och köksluckorna vara gula, alltid lukta kaffe och maten vara enkel.
I det lilla rummet ska man sova och i det stora rummet ska man måla. Eller ännu bättre, att ha ett hus på gården att måla i. Där det är varmt på golvet och det inte gör något om man spiller färg.
Då ska jag ha tid att börja måla olja igen, få betalt för att teckna precis vad jag vill och helst aldrig behöva lämna hemmet alls.
Kanske åker jag på loppisturer ibland, köper fina durkslag eller nya burkar att ha vatten till färgerna i.
Men mest av allt ska jag bara sitta på trappan och dricka kaffe, utan musik, bara tyst.
Min favoritplats i huvudet.
En dag ska jag ha det så.
En dag.
